Avklädd, iklädd och överklädd


I toppen av det fina äppelträdet såg jag ett vackert äpple, som jag inte nådde. Det var bara att vänta tills det föll ned. Det gjorde det också. Så kan det även vara med det vi undrar över och gärna vill förstå i Bibeln. För mig var det länge så med det som berättas om Adam och Eva. De bröt kontakten med Gud och ville göra sig lyckliga på egen hand. Resultatet blev motsatsen till vad de avsåg. De blev olyckliga och dessutom rädda för Gud: ”Då öppnades bådas ögon och de blev varse att de var nakna.” (1 Mos. 3:7) Vad kan detta betyda? Om de bara hade varit som när Gud skapade dem, så vore det inget att skämmas för. Men nu skämdes de inför varandra och gjorde sig kläder av fikonlöv, och dessutom skämdes de inför Gud.
Jag fick en oväntad hjälp att förstå detta. Några år efter biskop Bertil Gärtners bortgång läste goda vänner igenom hans efterlämnade papper, och där fann de en bl.a. föreläsningsserie om trosläran i Bibeln. De gjorde en bok av vad de funnit, den fick titeln Biskop Bertil undervisar. Där fann jag svaret på min undran. Biskop Bertil visade på ett ställe i aposteln S:t Paulus brev till romarna: ”Ingen har kvar den härlighet vi fått av Gud.”(Rom. 3:23) Ordet ”härlighet” betyder på hebreiska auktoritet, ”tyngd”. Vi kan t.ex. säga att drottning Silvia är en person med tyngd. Då menar vi att vad hon säger och gör väger tungt. På grekiska betyder ordet utstrålning och glans. Från början hade vi människor en utstrålning av godhet och kraft, en glans och auktoritet som strålade ut från allt vi var, till och med från våra kroppar. Men när Adam och Eva bröt med Gud försvann utstrålningen. Det var bara människokroppar kvar, och de är inte alltid så vackra. De var avklädda. Det finns ett uttryck som heter ”att förlora ansiktet”. Ungefär så var det.
Men Gud övergav inte oss människor. Hela Bibeln handlar om en enda sak: hur Gud förvandlar den gamla, skadade skapelsen till den nya, friska. Det gör han genom Jesus Kristus, och allt vad Jesus gjort och gör för oss blir vårt genom dopet. Här skall ni höra: ”Alla är ni Guds barn, genom tron, i Kristus Jesus. Ni alla, som blivit döpta till Kristus, ni har iklätt er Kristus.”(Gal. 3:26,27) Allt det vackra och goda som Adam blev av med, får vi tillbaka i dopet. Det gäller bara att ta vara på det, i tron. Då kommer godhetens utstrålning fram alltmer och mer. Därför avbildas helgonen med en strålglans kring hjässan. Här i livet strålar ännu inte hela deras väsen. Det är mest vemodigt för dem själva. Men efter uppståndelsen, i himmelen, är det färdigt: ”... vi förvandlas till hans avbilder, från härlighet till härlighet... vi suckar och längtar efter att få överkläda oss med den boning som kommer från himmelen.” (2 Kor. 3:18, 5:2)
Man skall inte bara gå förbi det man inte förstår i Guds ord. Man skall längta efter och spana efter att det klarnar. Det fina äpplet föll till sist ner från den högsta grenen, och jag fick hjälp av en föreläsning som länge legat gömd i ett arkiv.

9 maj 2015