Om otro och tro


Till årets höjdpunkter hör Filadelfias tältmötesveckor i Hössjö. Oftast är det äldstebröderna, Kent Ek och Carl-Johan Kronström, som leder. Kent är föredömligt kortfattad, Carl-Johan är mera mångordig. Det kanske hör samman med deras yrken. Kent är sågare, och Carl-Johan är blomsterhandlare. När sågen går, är det inte mycket tillfälle eller möjlighet att bli mångordig. I blomsterbutiken blir det mer tillfälle att talas vid.


Jag lyssnar gärna till dem båda. Vad de säger är på riktigt. Det är äkta i deras liv. Men den kvällen jag nu tänker på, var Carl Johan bekymrad. Han hade hört att en konfirmand från en annan församling hade sagt: ”Jag tror inte på Gubben Gud.” Jag svarade: ”Det gör inte jag heller. Jag tror på Jesu Kristi Fader.”


Det där som pojken menade med ”gubben Gud” var en uttänkt gud, en avgud eller gudsbild. Sådana bilder är inget att tro på. De är lika lite levande och kan lika lite hjälpa som statyerna över Lenin och Mao. Men Jesu Kristi Fader är den levande Guden, som själv har uppenbarat sig genom sin Son. Det är skillnad. Han är inte uttänkt, inte rimlig, inte anpassad efter vad vi önskar oss. Han är den han är.


Jag skulle tro att den där pojken tyckte att han var lite klyftigare än de andra och att han menade att de andra var naiva som trodde på ”gubben Gud”. I så fall såg han ner på dem. Det är inte bara bland tonårspojkar man kan tro att man är klyftigare än andra. Det är en sjuka, som är vida spridd i världen, särskilt i Europa och Nordamerika. Jesus kände också till den. När han tänkte på den, tackade han Gud för att han hanterade den på sitt eget sätt: ”Jag prisar dig, Fader, du himmelens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de små och olärda.”(Matt. 11:27) Man kan ana en viss ironi, när Jesus talar om ”de kloka och de visa”, för de som ser så på sig själva är varken visa eller kloka. Verkliga vetenskapsmän är mycket medvetna om hur lite de vet och att allt kan vara på ett annat sätt än man nu tänker sig.


Tror man att man själv är vis och klok, då döljer Gud sin verklighet. Han stänger dörren. Det var det, som den där pojken hade råkat ut för.


Gud uppenbarar och avslöjar också sin verklighet. För vem? Jesus säger : ”…för barnen”. Det har bibelöversättare haft svårt med. Bo Giertz, som jag här citerat, försöker att skriva om det. Men bäst är det att låta det stå, precis som Jesus sagt det. Låter det gåtfullt, så får det vara gåtfullt. Det kommer att klarna en dag. Men det är tänkvärt att kristenheten växer så att det knakar i hela världen, utom i Europa och Nordamerika.

2 nov 2018