Ord På Vägen

Rent guld

6 dec 2018

Fram emot kvällen avtar besökarskarorna i Westminster Abbey i London. Den är Englands mest berömda kyrka, nationens hjärta. Nu kommer inte människor bra för att se tronstolen och Händels grav. Nu är det gudstjänst, aftonsång. Pojkarna från skolan intill kommer in i procession och leder gudstjänsten i sång. Absolut rent och i de skönaste tonsättningar [...]


En människa är en människa

6 dec 2018

Vi bodde i samma stad. Jag mötte honom aldrig. Jag gick på Latinskolan och hade underbara lärare och härliga kamrater. Han missbrukade. Nu har han blivit en stor författare. Hans namn är Kristian Lundberg. Under en period kunde han inte försörja sig som författare utan tog anställning på ett bemanningsföretag, som bl.a. hade uppdrag i [...]


Pappan blev ledsen

6 dec 2018

Den holländske konstnären Kees de Kort har gjort ett antal underbara barnböcker med bibelberättelser. Det är nu flera år sedan de kom ut på svenska, men det kan lätt beställas på bibliotek. Min fru Karin läser dem med barnbarnen. En av böckerna skildrar berättelsen om den förlorade sonen (Luk. 15:11-32). Jesus berättar om en man, [...]


Ett avtryck

6 dec 2018

Under biskopshuset i Linköping finns medeltida murverk kvar. Vem som byggde är sedan länge glömt. Ingen kan minnas arbetarna eller murarmästaren. Men i en av tegelstenarna finns ett avtryck av en liten barnfot. Någon gång under medeltiden har fuktiga tegelstenar legat utlagda, och ett litet barn har lekt där. Avtrycket av barnets fot finns kvar [...]


Ett avtryck

6 dec 2018

Under biskopshuset i Linköping finns medeltida murverk kvar. Vem som byggde är sedan länge glömt. Ingen kan minnas arbetarna eller murarmästaren. Men i en av tegelstenarna finns ett avtryck av en liten barnfot. Någon gång under medeltiden har fuktiga tegelstenar legat utlagda, och ett litet barn har lekt där. Avtrycket av barnets fot finns kvar [...]


Korset i stjärnan

6 dec 2018

Nog har jag berättat för er om de strålande adventsstjärnorna i Mohedas lyktstolpar. De lyser över oss hela advents- och jultiden och påminner om att Jesus är född i Betlehem. Den första, riktiga stjärnan ledde de vise männen till Jesus. Nu påminner våra adventsstjärnor om Guds Ord, som skall leda oss fram till världens Frälsare,Men [...]


Bara tillsammans

14 nov 2018

Ingen av oss har hela den kristna tron. Vi har den bara tillsammans. Vi har den tillsammans med dem, som lever nu, på vår ort – alla som vill lära sig mer av Jesus Kristus. Vi har den tillsammans med Nordkoreas kristna fångar, med spanska godsägare, med syriska guldsmeder, chilenska gruvarbetare och amerikanska presidenter. Det [...]


Det stora bedrägeriet

14 nov 2018

En del kristna menar, att man inte skall gå på teater. Jag ser det på ett annat sätt. Mina föräldrar var mycket teaterintresserade, och Malmö Stadsteater hade en storhetstid. Jag har sett Bengt-Åke Bengtsson som Jeppe på Berget, Olof Widgren som Dr Reilly i T.S. Eliots Cocktailpartyt, Jarl Kulle som Karl XII och Gustav III [...]


Hur når man målet?

14 nov 2018

I det lilla villasamhället Kosta egnahem, där mina farföräldrar bodde, fanns en tät gemenskap. Tvärs över vägen bodde familjen Liedholm. Sonen Håkan var min fars lekkamrat och vän för livet. Han blev präst, och min första teologiska minne är ett samtal mellan honom och min far. Min far vände sig mot att gudstjänsten innehåller en [...]


Till minnet av Masse

14 nov 2018

1922 flyttade mina farföräldrar från Kosta glasbruk till det lilla villasamhället Kosta Egnahem, som vuxit upp mellan bruket och kyrkan. Som närmaste grannar hade de familjen Axel Hammarstedt. Som hörs av namnet var Axel smed, och i hans smedja hade jag många spännande dagar som barn. Axels son Magnus – Masse kallad – levde till [...]


Två timmar för en minut

2 nov 2018

  Den anglikanska kyrkan hade en stor ledare i ärkebiskop Michael Ramsay, ärkebiskop av Canterbury. Han hade också ett stort ansvar – den anglikanska kyrkan omfattar flera hundra miljoner troende över hela världen, alltifrån välbärgade engelska godsägare till afrikanska martyrer. En journalist frågade en gång Ramsay:Hur mycket ber ni? Ni som har ett så stort [...]


Om otro och tro

2 nov 2018

Till årets höjdpunkter hör Filadelfias tältmötesveckor i Hössjö. Oftast är det äldstebröderna, Kent Ek och Carl-Johan Kronström, som leder. Kent är föredömligt kortfattad, Carl-Johan är mera mångordig. Det kanske hör samman med deras yrken. Kent är sågare, och Carl-Johan är blomsterhandlare. När sågen går, är det inte mycket tillfälle eller möjlighet att bli mångordig. I [...]


Kan man tro?

2 nov 2018

  En gång, när jag kom in Växjö domkyrka, såg jag en hög affisch med en inbjudan till ungdomar att bli konfirmerade. Där fanns ett antal frågor, som de kunde få svar på, om de valde konfirmationen. Den viktigaste var denna: ”Kan man tro?” För en tonåring betyder det kanske: ”Kan man tro på att [...]


Det svåraste att förlåta

2 nov 2018

Nu skall jag berätta för Er om en spännande person. Hans namn är Erik Petrén. Han är psykolog och var länge lektor vid lärarhögskolan i Gävle. Många av våra läsare har haft lärare, som utbildats av honom. Om de kommer ihåg vad han lärt dem, så märks det på att de kan tänka själva och [...]


En ny identitet

2 nov 2018

Genom organisationen Open Doors har jag fått insikt i hur situationen är för kristna, som förföljs för sin tro. Det finns flera miljoner kristna, som upplever detta. Mest känt är Nord-Korea, där 80.000 kristna är i fångläger. I Egypten har massmord på kristna fått uppmärksamhet över hela världen. Mindre känd är situationen i Colombia. Som [...]


Från den heliga platsen

1 nov 2018

När vår son Daniel kom hem till Sverige från Jerusalem fick vi av honom en ask med fyra små flaskor. På den första står det Heligt vatten. På den andra står det Helig rökelse. Den tredje innehåller helig olivolja och den fjärde helig jord. Det heliga är att alla fyra flaskornas innehåll kommer från det [...]


Ära vare Gud i höjden!

14 aug 2017

  År 1842 slutfördes det största arbete, som någonsin börjats i Slätthög. Det var då den nya kyrkan blev färdig. Trävirket från den gamla kyrkan såldes på auktion, och stenen användes för att göra det nya kyrktornet klart. I den gamla kyrkan hade det funnits en rik bildvärld med målningar och skulpturer. En del av [...]


Bara vara

14 aug 2017

  Nord-Korea är världens mest brutala och totala diktatur. Särskilt riktar sig terrorn mot kristna. Man beräknar att det finns 300.000 kristna i landet, och av dem befinner sig 80.000 i fångläger. Att äga en Bibel betraktas som ett allvarligt brott. I skolorna uppmanas eleverna att ange sina föräldrar om barnen anar att de är [...]


Den stora befrielsen

14 aug 2017

  Filmregissören Rolf Hamark är mest känd för sin filmatisering av Bo Giertz roman Stengrunden. Den berör. Det märks att också skådespelarna blev berörda. Rolf Hamark har många andra filmer. Den, som jag själv har fäst mig vid, är en mycket enklare produktion, filmen Livet. Den består av tio samtal med betydelsefulla svenskar. Där finns [...]


Gud är större

14 aug 2017

  När jag studerade i Jerusalem fanns det i Betlehem ett barnhem för handikappade arabiska barn. Hemmet understöddes från Sverige och hade några svenska medarbetare. En av dem berättade hur en liten flicka hade krupit upp i hennes knä och sett på henne. Efter en stund sade flickan: -Du är stor. Hon funderade ett slag, [...]


Vara sig själv

14 aug 2017

  Har ni tänkt så någon gång: ”Jag vill vara mig själv!” Då tänkte ni nog att ni ville vara äkta. Ni ville inte vara en kopia av någon annan eller en förfalskning av er själva. Det blir man ju om man alltid ställer in sig på att vara som andra vill att man skall [...]


Vid järnspisen

6 jul 2017

    Min far växte upp på Kosta glasbruk, och hos mina farföräldrar där fick jag en stor del av min uppväxt. Nu äger jag och min Karin min fars föräldrahem. På 1960-talet satte min farmor in elspis, och den fungerade till för några år sedan. Den var ju lätt att använda, men den gav [...]


Vid kakelugnen

6 jul 2017

  I min fars föräldrahem i Kosta finns en tillgång, som är mycket uppskattad. Det är de tre kakelugnarna. På sin tid innebar de en enorm standardhöjning. Nu kunde man faktiskt ha de någorlunda varmt på natten. I soldattorpet, där min farfar föddes, fanns det bara en stor öppen spis med rökgång rakt ut, och [...]


Ovanför Golgata

6 jul 2017

  Kanske är jag den ende svenske prästen, som har firat nattvarden på den plats där Jesus gav sitt liv för världens räddning. Det var på våren 1972. Jag studerade i Jerusalem och brukade gå i den anglikanska kyrkan, St. George's. Där lärde jag känna en angloindisk präst, Murray Rogers, som var en vänlig och [...]


Det stora bedrägeriet

6 jul 2017

    En del kristna menar, att man inte skall gå på teater. Jag ser det på ett annat sätt. Mina föräldrar var mycket teaterintresserade, och Malmö Stadsteater hade en storhetstid. Jag har sett Bengt-Åke Bengtsson som Jeppe på Berget, Olof Widgren som Dr Reilly i T.S. Eliots Cocktailpartyt, Jarl Kulle som Karl XII och [...]


Femkronan

6 jul 2017

  När jag kom till Slätthög, hörde jag rätt snart talas om Gustav Landmer. Han var en bondpojke från Kristianopel, utvandrade till Amerika, började studera teologi där och blev så småningom missionspastor och distriktsföreståndare i Svenska Missionsförbundet. Orsaken till att jag fick höra tals om honom var att han någon gång på 1930-talet haft en [...]


Kristus är uppstånden!

17 jun 2017

    Följ med mig till Jerusalem! Som pilgrimer från Västerlandet nalkas vi den heliga staden från väster. Vi går in genom Jaffaporten. Genom trånga gränder, under tunga valv kommer vi så småningom in till ett litet torg, och där ser vi kyrkporten. Vi går in, och vi står i Den heliga gravens kyrka. Grekerna [...]


Tryggare kan ingen vara

17 jun 2017

    Det ringer i prästgårdens telefon. Det är en ung pappa, som önskar dop för sin nyfödda dotter. Några dagar senare kommer prästen hem till familjen. De har dukat upp riklig kvällsmat. En storasyster på fyra år underhåller tills det blir dags att sova. Så småningom börjar prästen och föräldrarna tala om dopet. Det [...]


Den stora förvandlingen

17 jun 2017

    Det var julafton på alkoholistanstalten. Lennart hade beslutat sig för att ta sitt liv. Han hade redan suttit inne för rattfylleri, och firman var i kras. Han hade så svåra abstinenser att han inte kunde hålla i kniv och gaffel. Nu hade han samlat på sig tabletter till självmordet. Nu var det rätta [...]


Blott en dag

17 jun 2017

    Det är en strålande vårvinterkväll med sol över gnistrande snö. De som är samlade kring bordet därinne är allvarliga. Far har gått ur tiden. Det var väntat, men det är ändå svårt att ta till sig. Framför sig har de hans konfirmationsbibel. Prästen öppnar den och läser minnesordet: ”Söken Herren, medan han låter [...]


← Äldre inlägg

 

Pärlan i den svårsålda lådan

 

Nästa gång ni går på auktion eller på antikvariat, skall ni leta i de där lådorna med svårsålda böcker. Ibland kan de inte säljas en och en utan hela lådan säljs på en gång. Där kan finnas riktiga pärlor. Nu vill jag visa på en sådan pärla, som gör det värt att för dess skulle köpa en hel låda med ointressanta böcker. Det är boken Förbundets folk av Viktor Rundgren. Han var präst i Oskar Fredrik i Göteborg och sedan biskop i Visby. Där kände han sig mycket ensam. Han hade ingen att tala med om det som var viktigast för honom: Guds vänskap. Men det berättas att det fanns en gatsopare i Visby, som visste något om detta. Biskopen brukade vänta på att han skulle komma förbi för att få någon att tala med.

 

Själv äger jag faktiskt boken Förbundets folk. Den handlar om de människor, det folk, som har förbindelse med Gud. Därför är de också förbundna med varandra - förbundets folk. De har förtroende för Guds godhet. Det är den sanna tron. Rundgren skriver: ”Det förnämsta i den sanna tron är, att nu har Gudsbehovet vaknat. I tron vaknar evighetsmänniskan ... i tron slår det gudsbesläktade hos oss upp sitt öga. I tron börjar motsatsförhållandet till denna världen.” Måste det bli ett sådant motsatsförhållande? Jag tror att det kan märkas tydligast på en bestämd punkt. Om man blir illa behandlad, är det en naturlig reaktion hos de flesta att ge igen. Antingen går man och är sur, d.v.s. man fryser ut den andre. Eller söker man att tillfoga honom smärta, t.ex. genom att säga sådant som berör honom illa. Eller också försöker man få andra att tycka illa om honom. Men när det ”gudsbesläktade” hos oss har slagit upp sitt öga är det på ett annat sätt. Då finns det bot för det onda den andre åstadkommit och därmed kraft att ”övervinna det onda med det goda”. I en sådan konflikt upplever man att man inte klarar av det på egen hand. Man behöver Gud. Viktor Rundgren skriver: ”Genom tron lär vi oss att behöva Gud och att inte kunna leva utan honom. Vi behöver honom till tröst och ledning. Han blir vår längtans mål och vårt livs mening. Han blir förklaringen till alla vårt livs frågor.” Är det möjligt att leva så? Finns det sådana människor? Jag har mött sådana. De har en mycket viktig insikt att förmedla. De är de viktigaste medborgarna i en nation, för de vet det viktigaste. Om en sådan sade Jesus: ”Din tro är stor.”(Matt. 15:28)