Pärlan i den svårsålda lådan

Nästa gång ni går på auktion eller på antikvariat, skall ni leta i de där lådorna med svårsålda böcker. Ibland kan de inte säljas en och en utan hela lådan säljs på en gång. Där kan finnas riktiga pärlor. Nu vill jag visa på en sådan pärla, som gör det värt att för dess skulle köpa en hel låda med ointressanta böcker. Det är boken Förbundets folk av Viktor Rundgren. Han var präst i Oskar Fredrik i Göteborg och sedan biskop i Visby. Där kände han sig mycket ensam. Han hade ingen att tala med om det som var viktigast för honom: Guds vänskap. Men det berättas att det fanns en gatsopare i Visby, som visste något om detta. Biskopen brukade vänta på att han skulle komma förbi för att få någon att tala med.

 

Själv äger jag faktiskt boken Förbundets folk. Den handlar om de människor, det folk, som har förbindelse med Gud. Därför är de också förbundna med varandra - förbundets folk. De har förtroende för Guds godhet. Det är den sanna tron. Rundgren skriver: ”Det förnämsta i den sanna tron är, att nu har Gudsbehovet vaknat. I tron vaknar evighetsmänniskan ... i tron slår det gudsbesläktade hos oss upp sitt öga. I tron börjar motsatsförhållandet till denna världen.” Måste det bli ett sådant motsatsförhållande? Jag tror att det kan märkas tydligast på en bestämd punkt. Om man blir illa behandlad, är det en naturlig reaktion hos de flesta att ge igen. Antingen går man och är sur, d.v.s. man fryser ut den andre. Eller söker man att tillfoga honom smärta, t.ex. genom att säga sådant som berör honom illa. Eller också försöker man få andra att tycka illa om honom. Men när det ”gudsbesläktade” hos oss har slagit upp sitt öga är det på ett annat sätt. Då finns det bot för det onda den andre åstadkommit och därmed kraft att ”övervinna det onda med det goda”. I en sådan konflikt upplever man att man inte klarar av det på egen hand. Man behöver Gud. Viktor Rundgren skriver: ”Genom tron lär vi oss att behöva Gud och att inte kunna leva utan honom. Vi behöver honom till tröst och ledning. Han blir vår längtans mål och vårt livs mening. Han blir förklaringen till alla vårt livs frågor.” Är det möjligt att leva så? Finns det sådana människor? Jag har mött sådana. De har en mycket viktig insikt att förmedla. De är de viktigaste medborgarna i en nation, för de vet det viktigaste. Om en sådan sade Jesus: ”Din tro är stor.”(Matt. 15:28)

16 jul 2014