Vårvintersång 441-460

441

 

1. Mot himlen förgäves jag sträckte mig ut,

jag sökte att öppna Guds boning.

Men dörren var stängd till dess Fadern till slut

slog upp den i Kristi försoning,

och vägen till himlen blev funnen.

 

2. De tankar jag prövat att komma ditin,

de ledde mig bara till muren,

men Kristus mig fann, det var så jag kom in,

jag kom utav Frälsaren buren,

och vägen till himlen blev funnen.

 

3. Då lyste det kring mig som vårsolens ljus,

mitt liv blev till visshet förvandlat,

och porten stod öppen till änglarnas hus,

det lyste kring stigen jag vandrat,

och vägen till himlen blev funnen

 

4. Och det var min Herre, som öppnade den

men öppnade inte den förrän

jag såg mina synder i strålarnas sken,

där jag låg på knä invid dörren,

och vägen till himlen blev funnen.

 

5. Som strålar från himlen då sträcktes mot mig

Guds eviga, vänliga händer.

Det var som en värme, som utbredde sig

omkring mig från godhetens länder,

och vägen till himlen blev funnen.

 

6. Och jag, jag blev stilla och kände det ske,

jag vilade utan att strida.

Han löste mig milt från min kamp och mitt ve,

han kom och han stod vid min sida,

och vägen till himlen blev funnen.

 

Mel. Sv. Ps. 547 Vart flyr jag...

 

 

442

 

1. Aldrig har han kunnat se.

Varför, frågar alla de,

som ser honom tigga där

Herrens eget tempel är.

 

2. Har han syndat, undrar man,

eftersom han inte kan

se ens dagens klara ljus

eller Herrens sköna hus.

 

3. Är det synd ifrån hans far,

som hans ögon skadat har,

eller kanske mannens mor

inte på vår Herre tror?

 

4. Jesus svarar: "Nej, det är

inte för att någon bär

skuld till Gud, men det är så

för att ni skall tecken få."

 

5. "Som ett svar på vad ni sagt

skall jag visa Faderns makt,

tecknet att Guds rike är

mitt ibland er alla här."

 

6. Tyst, beslutsamt, utan ord

gör han nu en deg av jord

och av spott och lägger den

på de blinda ögonen.

 

7. Och han säger: "Du skall gå

bort till Siloa och så

tvätta degen bort och sen

skall du öppna ögonen."

 

8. Degen Jesus hade lagt

tvättar mannen, som han sagt,

bort i undrets svala damm,

och - allt träder tydligt fram.

 

9. Häpen ser han sig omkring,

ser på människor och ting,

och han skyndar för att se

också den, som talade.

 

Joh. 9:1-7

Mel. Sv.ps. 338 Som ett klockspel...

 

 

443

 

1. Det blir ändå som Herren sagt

med världen och med Kyrkan,

och vad vi tror oss ha av makt

är ingenting mot styrkan

i Skaparens beslut och ord

om hur det ordnas skall på jord

och hur allting skall sluta.

 

2. Det blir ändå som Herren sagt,

det skall för evigt gälla.

Den kärlek han i korset lagt

kan inga synder fälla.

Om än i skam jag gömmer mig,

min Fader aldrig glömmer mig.

Hos honom allt är sonat.

 

Det blir ändå som Herren sagt,

där Anden har fått verka

och kalla genom Ordets makt

och fått i livet stärka.

där har förvandlingen fått ske,

där spirar redan helgelse

och mognar för Guds himmel.

 

Mel. Sv.ps. 345 Var man må nu väl...

 

 

444*

 

1. Kyrkan i ruiner låg,

inget spår till liv man såg.

Valv och murar fallit ner,

inga böner hördes mer.

 

2. Som ett stenbrott låg hon kvar

och blev byte för envar.

Vinterns snö och höstens skur

blev till is i hennes mur.

 

3. Men ett ensamt hjärta brann

och en väg till andra fann

för att ur förfallets grus

resa Herrens fallna hus.

 

4. Predikstol och altarbord

bar på nytt sin Herres ord.

Funten ställdes åter där

för det bad, som liv beskär.

 

5. Kyrkan stod i väntan lång

på vår bön och på vår sång.

Efter väntan mörk och stum

blev hon åter ljusets rum.

 

6. Mässans skönhet, tidegärd

henne blev på nytt beskärd,

och nu blandas mänskors lov

in med sång från himlars hov.

 

7. Här är helig plats. Fall ned!

Gud är här, din själ bered

att med tro och hopp och bot

den Oändlige ta mot.

 

Mel. Sv. Ps. 338 som ett klockspel....

* Psalm till Hjelmserydsstiftelsen 50-årsjubileum

 

 

445

 

1. Ni är jordens salt och ljus,

ni är hopp i sorgens hus.

Ni är Herrens tecken på

att man liv från Gud kan få.

 

2. Men vad gör man med det salt,

som förlorat all sin halt?

Saltet utan sälta är

meningslöst och till besvär.

 

3. Och ett ljus, vad är det till?

Ljuset tänds för att man vill

att det lysa skall för dem,

som har mörkt i sina hem.

 

4. När det tänts, vem sätter sen

hinken över ljusets sken?

Ljuset tänds ju därför att

ljus behövs, där det är natt.

 

5. Och det ljus, som Kristus ger

skall ge ljus igenom er,

ljus i världens kamp och sorg,

ända in i mörkrets borg.

 

6. Då, när människorna ser

Kristi gärningar i er,

skall de Faderns godhet se

och sin Herre äran ge.

 

Matt. 5: 13-16

Mel. Sv. Ps. 338 Som ett klockspel...

 

 

446

 

1. Herre, rör vid våra liv

och din skönhet åt dem giv;

du, som kan förvandla allt,

ge vårt liv en ny gestalt!

 

2. Se, vi kommer med vårt liv,

med vår glädje och vårt kiv;

släkt, familj och vardag bär

vi till platsen, där du är.

 

3. Några tycker att din tid

ger du oss för själens frid,

att vi inte borde be

dig att till vår vardag se.

 

4. Men vi minns den dagen då

du lät barnen komma få,

och du sade: "Hindra ej

dem att komma fram till mej."

 

5. Ser du att vi inte når

fram, därför att något står

hindrande, så hjälp oss då

att igenom hindren gå.

 

6. Herre, se nu kommer vi

fram med tro att allt skall bli

nytt och friskt med kraften från

dig, du Faderns käre Son.

 

Mark, 10. 13- 16.

Mel. Sv. Ps. 338 som ett klockspel...

 

 

447

 

1. Runt omkring oss är en sky

av Guds glada helgon, ty

från sin himmels ljus de ser

dem, som allt i kampen ger.

 

2. Liksom på en idrottsplats

ser de spänt, hur vi tar sats

för att under livets lopp

nå till målet för vårt hopp.

 

3. Själva har de redan nått

fram i mål och priset fått,

och från himlens läktare

kan de nu vår tävling se.

 

4. Allt som tynger oss skall vi

lägga av oss för att bli

färdiga för kampen där

rörlighet ett villkor är.

 

5. Mest av allt vi tynges av

att så litet tack vi gav

till vår Gud - så lös oss från

hjärtats köld, du Faderns Son.

 

6. När man bara ser till sitt,

till sig själv och jag och mitt,

inga krafter mer man har

inför livets tävling kvar.

 

7. Allt sitt eget lade Han

av sig och han övervann.

När vi fast på honom ser

kraft och glöd den blicken ger.

 

8. Kristus där vid målet står

och ser efter hur det går

När vår blick är fästad på

honom, skall vi målet nå.

 

Hebr. 12: 1-2

Mel. Sv. ps. 217 Gud, för dig är .....

 

 

448

 

Jesus talar:

 

1. Alla, som min Fader vill

se i himlen, för han till

Sonen och i honom har

de en vän för alltid kvar.

 

2. Jag skall aldrig visa bort

någon jag av Fadern fått.

Faderns vilja och beslut

skall jag alltid föra ut.

 

3. Jag har inte kommit ner

ifrån himmelen till er

för att göra vad jag vill

utan det jag kallats till.

 

4. Dettta är hans vilja, som

sände mig med nåd och dom,

att han skall få se hos sig

alla han har gett åt mig.

 

5. Ingen får förlorad gå

men stå upp den dagen då

världens timglas runnit ut,

och dess dagar nått sitt slut.

 

6. Fadern vill och önskar så:

De, som tror hans Son, skall få

evigt liv till själ och kropp,

när jag låter dem stå opp.

 

Joh. 6:37-40

Mel. Sv. ps. 112 Världens Frälsare

 

 

449

 

1. Kom nu med och möt Elia

Han skall Herrens folk befria

ifrån allt, som har dem fört

bort ifrån den sanne Guden

och de goda, klara buden.

Det  har deras liv förstört.

 

2. "Tro på Baal som de andra",

säger alla som vill vandra,

där de allra flesta går.

Och dit många går, går många,

baalsfesterna blir långa,

men till sist Guds röst dem når:

 

3. Det är när Elia talar:

"Kom till mig från era dalar,

samlas här på Karmels krön!

Var får till sin Gud sig vända

och sen se vem som kan tända

offerved som svar på bön."

 

4. Och de kommer dit i hopar,

ber och sjunger, skriker, ropar:

"Hjälp oss, Baal, hör os du!"

Inget händer, allt är stilla,

och de tvivlar: "Hör han illa?"

Det blir tyst på berget nu.

 

5. Se, hur nu Elia träder

fram i Guds profeters kläder

och mot himmelen ser opp.

Kort är bönen, som han beder,

men den kallar Herren neder

dit på Karmels högsta topp.

 

6. Blixten tänder blöta stammar

och profetens offer flammar,

som han lagt på altaret.

Gud, den Högste, är den Ende,

och sin  eld till offret sände

han för att bevisa det.

 

 

7. Men Elia faller neder

på sitt ansikte och beder:

"Tack, för att du hörde mig!

Vem du är kan alla veta,

ingen mer behöver leta

himlens Herre, efter dig."

 

1 Kon. 18

 

 

450

 

1. Jesus har sin hembygd kär,

och han vandrar gärna där

han en gång har valt att bo

och blev mött av mångas tro.

 

2. Många? Nej, men några få

vågade med honom gå,

alla andra ville blott

få av honom något gott.

 

3. Men att tro och vända om

är det inte många, som

vågar eller tänker på.

Kvar kring Jesus är de få.

 

4. Och med sorg han säger nu:

"Hade Tyrus sett vad du,

Korasin, av under sett

hade de gett Herren rätt."

 

5. "Och, Betsaida, tror du väl

att din Gud har något skäl

att till himlen höja opp

den, som visar bort sitt hopp?"

 

6. "Hade Sodoms folk fått se

alla under Gud lät ske,

här, så hade de sig vänt

till den frälsare Gud sänt."

 

7. "Och för dig, Kafarnaum

blir i himlen inget rum.

Mera nåd skall Sodom få

än min hembygd hoppas på."

 

8. Sodoms synd är hemsk och svart,

men det värre synd är att

visa bort Guds kärlek, när

den i Kristus bland oss är.

 

Matt. 11:20-24

Mel. Sv.ps. 112 Världens frälsare...

 

 

451

 

1. Slår en ovän dig på kinden,

så stå kvar och övervinn den

genom modet att försaka

slaget du kan slå tillbaka.

 

2. Om du lika ger för lika,

då är det att undan vika

för den andres onda sinne

och bli likadan därinne.

 

3. Om de hatar, om de slår dig

och förtalar, förebrår dig,

övervinner du dem bara

om du gott igen kan svara.

 

4. Se, Gud låter regnet falla,

solen skina över alla

för att alla här i tiden

söka skall den djupa friden.

 

5. Vilken lycka, att få vara

liksom Gud och att bevara

Andens ljus, som från det höga

lyser ur Guds fadersöga.

 

6. Den, som där sin blick kan fästa

övervinner sist den nästa,

som gjort ont men här får känna

Andens kärlekslåga bränna.

 

7. Ja, Guds Ande, ge oss kraften

så som dina helgon haft den.

Vänd vår smärta till det bästa,

gör vår ovän till vår nästa!

 

Matt. 5:38-48

Mel. Sv.ps. 248 Tryggare kan ingen....

 

 

452

 

1. Herre, rör vid våra liv

och din skönhet åt dem giv;

du kan ju förvandla allt -

ge vårt liv en ny gestalt!

 

2. Se, vi kommer  med vårt liv,

med vår glädje och vårt kiv;

släkt, familj och vardag bär

vi till platsen där du är.

 

3. Kanske har du inte tid

mera än för själens frid.

Bör vi inte alls dig be

att till släkt och vardag se?

 

4. Men vi minns den dagen då

du lät barnen komma få

och du sade: "Hindra ej

dem att komma fram mej!"

 

5. Ser du att vi inte når

fram, därför att något står

hindrande, så hjälp öss då

att igenom hindren gå.

 

6. Herre, se nu kommer vi

fram i tro att allt skall bli

nytt och friskt med kraften från

dig, du Faderns käre son.

 

Mark. 10:13-16

Mel. Sv. ps. 338  Som ett klockspel...

 

 

453

 

1. Herre, rädda korsets ära

ifrån glömska och från skam

och låt nya släktled lära

sig att höja upp dess stam.

Låt för alla korset klart

skina och bli uppenbart!

 

2. Rädda korsets ära åter

ifrån allt, som nedåt drar.

Gör den kärlek, som förlåter,

till en tillflykt för envar.

Såsom på Genesaret

tysta storm, som gräns ej vet.

 

3. Korsets ära, korsets ära

är det enda, som vårt land

kan ge frihet och kan skära

av de själviskhetens band,

som oss bundit fast en gång

vid vår egen undergång.

 

4. Kom, Guds Ande, du kan måla

Kristus för vår inre syn;

låt nu korsets ära stråla

som en sol från sommarskyn,

lika härligt uppenbar

som från evighet den var.

 

Mel. Sv.ps. 129 Och det hände...

 

 

454

 

1. Nattens mörker sakta flyr

och den nya dagen gryr.

Än en dag, som Gud mig ger,

när han vänligt till mig ser.

 

2. Jag har vaknat frisk och sund

med det anförtrodda pund,

som är hälsa, kraft och hopp

i min ande, själ och kropp.

 

3. Allt jag äger och jag har

var från början ditt, min Far.

Det, jag brukar kalla mitt,

är till sist dock alltid ditt.

 

4. "Här är dagen, bruka den,"

säger du,"men minns, min vän

att jag väntar av den mer

än jag vid dess början ger."

 

5. "Vad du får av tidens pund

skall till dagens sista stund

växt till något du igen

bära kan till ägaren."

 

6. "Litet räcker inte då,

dubbelt vill jag återfå,

tiden, som jag gav åt dig,

skall bli hopp och tro på mig."

 

7. Fader, du har alltid rätt,

och vad du mig nu har gett

vill jag börja sköta så

att du mer ikväll skall få.

 

Matt. 25: 14-30, Luk. 19: 11-27

Mel. Sv. ps. 217 Gud, för dig...

 

 

455

 

1. Det var fest hos kungen, men

inga gäster kom till den,

och till nya gäster då

kungens tjänare fick gå.

 

2. "Alla, som ni träffar på

skall ni tvinga till att gå.

Ingen plats vid borden, som

dukats, får ni lämna tom."

 

3. Gäster kom av alla slag,

ond och god och stark och svag.

När de in i salen gick

högtidsdräkt de alla fick.

 

4. Men bland gästerna fanns en,

som tog lätt på högtiden.

Dräkten ville han ej ha,

den fick någon annan ta.

 

5. Kungen sade: "Men, min vän,

varför har du inte den

högtidsdräkt, som alla fått,

när de genom porten gått?"

 

6. Mannen satt där utan svar,

för han tänkte att det var

inte noga att som gäst

gå med sådant folk på fest.

 

7. Kungens vrede tändes nu

och han sade: "Trodde du

att så utan högtid man

prinsens bröllop fira kan?"

 

8. Och till sina tjänare

sade kungen vredgat: "Se

till att mannen kastas ut,

det är konungens beslut."

 

9. Och med den berättelsen

säger Jesus oss att den,

som blir bjuden till Guds fest

komma skall som högtidsgäst.

 

10. Dräkten ur Guds slottsförråd,

det är Kristi liv och nåd.

Har du den är du beredd

och för himlens högtid klädd.

 

11. Jesus säger: "Bjudna är

många, men vid domen när

Sonen kommer blir det få,

som kan in till festen gå."

 

Matt.22:1-3, 10-14

Mel. Sv.ps. 112 Världens Frälsare

 

 

456

 

Aposteln S:t Paulus skriver:

 

1. Sök och se om ni har tro!

Kan vår Herre hos er bo?

Pröva om han är hos er,

om hans liv i er ni ser.

 

2. Provet har jag själv bestått

- som jag tror att ni förstått -

och jag ber till Gud för er

att det goda hos er sker.

 

3. Det är vad jag vill och ber,

att man bara godhet ser

ibland er. Jag lämnar sen

vad jag är åt sanningen.

 

4. Var det litet eller stort,

det jag har för Kristus gjort?

Det kan bara Herren, som

kommer, döma riktigt om.

 

5. Jag må gärna synas svag.

Glädjen är för mig när jag

ser Guds kraft och kärlek bo

ibland er med hopp och tro.

 

6. Det är vad jag ber och vill,

att ni alla växer till

och blir fria, utan fel

så att Kristi kropp blir hel.

 

2 Kor.13: 5-9

Mel. Sv. ps 112 Världens Frälsare...

 

 

457*

 

1. Kom, bryt upp och låt oss vandra

från Egypten med varandra!

Nu har Herren brutit bandet,

som oss band vid främlinglandet.

 

   Verklighet är frihetsvägen,

   som så länge gällt för sägen.

   Ljus och glans kring Herrens altar

   löfteslandet skönt gestaltar.

 

2. Vårt Egypten är de hinder,

som oss vid oss själva binder,

vad vi fruktar, vad vi äger

och vad andra om oss säger.

 

    Verklighet är...

 

3. Vi har varit deras slavar

och haft livets mål i gravar,

vi har här fått bördan bära

och går nu till liv och ära.

 

   Verklighet är...

 

4. Men nu är den stora dagen,

nu är frihetstimmen slagen.

Vi drar ut från slaveriet,

hem till löfteslandets frihet...

 

   Verklighet är...

 

5. Allt är möjligt! Allt har blivit

just som Guds profeter skrivit.

Ut ur tvånget, hopplösheten,

kan vi gå till saligheten.

 

   Verklighet är...

 

6. Nu är väntans tid förliden.

Nu, just nu är frihetstiden.

Vi är nära vad vi hoppas

som när vårens blomma knoppas.

 

   Verklighet är...

 

* Ingångsprocession

 

 

458*

 

1. Kom, låt oss gå ut i världen!

Du och jag är väntade,

ty vårt hjärtas Konung är den

djupast efterlängtade.

 

  Gud, låt dina änglamakter

  följa oss dit vi skall gå

  och som goda, starka vakter

  alltid vid vår sida stå.

 

2. Vi går ut till kamp och strider,

men den strid oss  väntar här,

är en kamp för dem som lider

och för Den, som korset bär.

 

   Gud, låt dina...

 

3. Vi går också ut att lida,

där vår Herre led så stort.

Vi går ut att skörden bida,

där Guds Ande sådden gjort.

 

   Gud, låt dina...

 

4. Vi går ut att hämta åter

till vår Gud hans skapelse

överallt där själar låter

längtan bli omvändelse.

 

   Gud, låt dina...

 

5. Världen väntar, Kristus vandrar

före oss dit vi skall gå.

Anden redan dem förvandlar,

som vi skall med ljuset nå.

 

   Gud, låt dina...

 

6. För att hämta dem, som gråter

och är tyngda av besvär,

går vi ut men kommer åter,

när Guds tid fullbordad är.

 

    Gud, låt dina...

 

7. Sänd oss Gud, till dunkla trakter

såsom hoppets lärare.

Låt oss där som ljusets vakter

bli din kärleks bärare.

 

   Gud, låt dina....

 

* Utgångsprocession

 

 

459*

 

1. Denna dagen vill vi lova,

dig, vår Gud för fredens gåva,

som vi oförtjänt har fått.

Våra länder

av Guds händer

ett osynligt hägn har fått.

 

2. Många hot mot oss du vände

till välsignelser och sände

möjlighet att göra gott

bland fördrivna,

övergivna,

som hos oss en fristad fått.

 

3. Ansvar följer fredens gåva.

Ingen ibland oss får sova

inför orätter vi ser.

När Gud skänker

fred, han tänker

att vi själva skall ge mer.

 

4. Nu vi tackar dig och prisar

dig att du oss ännu visar

sådant stort förtroende.

Vi för freden

nu vill ge den

tjänst, som äran dig skall ge.

 

5. Och vi ber dig att du sänder

äkta fred till alla länder,

där nu krig och orätt rår.

Gör dem hela,

låt dem dela

Freden du har gjort till vår.

 

Mel. Sv.ps. 233 Fader, du vars hjärta....

 

*Fredsjubileum, FN-dagen

 

 

460

Jesus berättar:

1. Till ett bröllop gick en man.

Sent på natten vände han

åter till sitt hem och hus

under stjärnors kalla ljus.

 

2. Där han gick han tänkte så:

"Kan jag säkert lita på

att de öppnar för mig, när

jag till porten kommen är.?"

 

3. "Kanske får jag ute stå,

hela natten ensam gå,

frysa och bli rånad för

att de mina inte hör."

 

4. Men när han vid porten står

och har bultat, raskt de går

fram och öppnar; han får se

alla uppe, vakande.

 

5. Från hans stora, varma hus

 ut i mörkret strömmar ljus.

Brasan brinner i sin spis,

allt är på det bästa vis.

 

6. Då blir mannen glad och rörd

att han blivit lydd och hörd,

och han säger: "Allt ni bort

har ni rätt och riktigt gjort."

 

7. "Sätt er nu vid bordet ner,

jag skall ordna mat åt er.

Var och en är hedersgäst

vid er herres välkomstfest."

 

8. Och där går han i sitt hem

som en tjänare bland dem

därför att de troget satt

väntande den långa natt.

 

9. Jesus menar: Också vi

skall i väntan trogna bli,

vänta att han kommer  när

rätta stunden inne är.

 

 Luk.  12: 35-40 

Mel. Sv.ps 338 Som ett klockspel..